Rätt beslutstöd ger effektiva och säkra räddningsinsatser

Räddningstjänsten saknar ofta viktig information om brandskyddet vid olyckor. Ofta gäller det möjligheten att fatta rätt beslut från framkörning till insats på plats. Erfarenheter visar att skador på människors hälsa, vår miljö och på egendom därför blir mer omfattande än de borde. Rätt beslutsstöd i räddnings- och efterarbetets olika skeden kan inte bara rädda liv utan även säkra vår miljö och stora ekonomiska värden.

Beslutstödets ”tre ben”

Ett väl utformat och fungerande beslutstöd från utryckning till efterarbete sparar tid, resurser och minskar skadorna vid olycka eller brand. Det finns inget tydligt lagstöd för hur olika beslutstöd ska utformas eller när de behövs. Beroende på byggnadens komplexitet, skyddsvärde och riskkällor kan behoven se olika ut. Gemensamt i effektivt och säkert brandskyddsarbete är dock beslutstödets tre ben – framkörningsstöd, insatsplan och restvärdesplan.

Att det finns ett aktuellt framkörningsstöd en fungerande insatsplan och en restvärdesplan ger tillgång till kritisk information vid rätt tidpunkt i räddningsarbetet och säkrar därmed att stora fysiska, psykiska och ekonomiska värden kan räddas. För att lyckas krävs kontinuerligt samarbete mellan fastighetsägare och räddningstjänst. Vid en incident så behövs tre olika typer av beslutsstöd under själva insatsen. De har olika innehåll, detaljeringsgrad och tänkta användare. Allt beroende på vilket objekt det avser.

Under utryckning

En räddningsinsats har ofta högt tempo och inledningsvis är det mycket som är oklart. Räddningstjänstens agerande sker ofta utifrån diffusa underlag och genomförandet måste korrigeras efter hand. Ett framkörningsstöd ger räddningstjänsten bättre förutsättningar att vidta rätt åtgärder i insatsens inledningsskede och en effektivare insats kan då genomföras. Ett tydligt framkörningsstöd är därför det första beslutsstöd räddningstjänsten behöver.

Stödet används under utryckning och ska underlätta att hitta fram till objektet. Det ger kortfattad information om angreppsvägar, brandskydd, plats, riskkällor och vilka första åtgärder som bör vidtas på plats. Framkörningsstödet ger möjligheter att under den tid det tar att nå olycksplatsen - prioritera, planera och därmed också begränsa omfattningen av de skador olyckan eller branden kan komma att medföra. Utvecklingen går allt mer mot digitalt stöd med aktuell information och navigeringshjälp under den korta tid utryckningen pågår, men utskrivna ritningar förekommer också.

Bild 2: Exempel på framkörningsstöd med Daedalos/Exonaut®. Foto: Melker Sehlstedt, 4C Strategies AB

I regel är det räddningstjänsten som tar fram framkörningsstödet. Avgörande är att de har korrekta underlag avseende byggnadens eller byggarbetsplatsens - brandskydd, risker och angreppsvägar. Ett kontinuerligt samarbete mellan räddningstjänst och fastighetsägare är en viktig del i ett fungerande brandskyddsarbete.

Vid alla större byggprojekt så är det alltid viktigt att ha en bra och proaktiv relation med räddningstjänsten och tillsammans med dem planera så att en effektiv räddningsinsats kan genomföras. En viktig del i detta är att ta fram framkörningsstöd. När projektet ändrar räddningstjänstens tillfartsvägar, angreppsvägar, brandposter så behöver projektet se till att framkörningsstödet hålls uppdaterat med byggets etapper.

I ett byggprojekt är det inte alltid hanterbart att framkörningsstödet innehåller information om hur det ser ut inne på byggområdet, eftersom det ändras väldigt ofta. En möjlig lösning är att hänvisa dit uppdaterade insatsplaner finns placerade. Även tydligt angivna mötesplatser där räddningstjänst och personal på bygget kan mötas underlättar.

Det är en stor mängd objekt som räddningstjänsten behöver hålla koll på. De är därför beroende av att fastighetsägare och verksamhetsutövare alltid informerar och ger nya underlag vid ändringar. Utvecklingen med digitalt stöd ger dock räddningspersonalen viss möjlighet att själva uppdatera information direkt på kartunderlag vid orienteringsövningar och liknande.

Väl på plats

Med ett fungerande framkörningsstöd har räddningstjänsten haft möjlighet att förbereda insatsen. Nästa steg i de beslut som behöver fattas är därför insatsplanen. Den är ett kritiskt beslutsstöd och innehåller viktig information och utgörs av en särskild pärm som förvaras på objektet, ofta i anslutning till brandförsvarstablå. I många byggnader finns det under delar av dygnet ingen personal på plats som har rätt kunskap och som kan vara ett stöd för att underlätta en räddningsinsats. Att ha tillgång till en fungerande insatsplan kan vara helt avgörande för att räddningstjänsten ska kunna genomföra en snabb, säker och effektiv insats. Utan en insatsplan som beslutstöd för strategi, prioriteringar och arbete på plats försvåras räddningstjänsten arbete betydligt. I värsta fall riskeras människors liv och vid större insatser går inte sällan stora värden förlorade både i egendom och miljö. Brandskyddsföreningen har standardiserat insatsplaners utformning och innehåll i ”Rekommendation för insatsplan” så att räddningstjänst kan använda sina resurser och tillgodogöra sig information så effektivt som möjligt i pressade situationer. Rekommendationen underlättar även själva framtagandet av planen.

Bild 3: Insatsplanen används för att planera avspärrningar i ett byggprojekt.

En fungerande insatsplan ska innehålla situationsplan och planritningar kompletterat med viktig information om byggnaden, brandskyddet, verksamheten, kontaktuppgifter och riskkällor. Information om det finns inredning eller objekt som är särskilt värdefulla underlättar också arbetet med att fatta rätt beslut.

Fastighetsägaren som har det huvudsakliga sakintresset i att säkra så mycket som möjligt vid en olycka tar i de flesta fall fram insatsplanen. En väl utarbetad insatsplan underlättar inte bara arbetet vid själva insatsen. Den minskar också risken för långsiktigt bestående skador och störningar i verksamheten. En regel är att desto komplexare byggnad eller mer skyddsvärd egendom och verksamhet, desto mer förebyggande nytta gör insatsplanen gällande både fysisk, psykisk och ekonomiskt skada om olyckor sker. Fastighetsägaren ska bedöma om en insatsplan behövs i samråd med räddningstjänsten.

Nu gällande rekommendation för insatsplan är från 2013 varför en revidering pågår. I arbetet har yttranden och synpunkter från alla berörda parter såsom räddningstjänst, fastighetsägare och verksamhetsutövare samlats in. Förenklingar sker för att underlätta framtagandet och göra ritningarna ännu tydligare. Revideringen kommer även att innefatta fler exempel och tydligare ange vad som ska ingå i planen och vad som är frivilligt.

Vem behöver insatsplan

Objekt där det finns stora risker, komplexa byggnader som är svåra att utrymma, samhällsviktig verksamhet eller där miljön kan påverkas allvarligt vid en brand eller olycka behöver en insatsplan. Många byggnader och verksamheter faller under dessa kategorier. Det gäller bland annat flygplatser, industrier som hanterar farliga ämnen och anläggningar under mark. Även vid komplexa byggnader eller offentliga platser såsom köpcentrum, hotell och sjukhus är insatsplaner ett kritiskt beslutstöd. Detsamma gäller för byggnader med stort kulturhistoriskt värde är det ofta kritiskt med en insatsplan. Då kan räddningstjänsten snabbt fatta rätt beslut om hur de ska prioritera byggnaden, inredning och föremål - allt för att minimera skadorna. Det kan röra sig om tätbebyggda stadskärnor, slott och museer. Detsamma gäller objekt och verksamheter som kan påverkas mycket allvarligt vid brand eller olycka som exempelvis återvinningscentraler och avfallsanläggningar.

Det är viktigt att hitta en omfattning och detaljnivå på information i insatsplanen. Det möjliggör och förenklar att insatsplanen kan hållas uppdaterad över tid och att revideringar inte behöver ske alltför ofta. För att räddningstjänsten ska kunna tillgodogöra sig informationen så är det i regel bättre med planritningar som visar hela våningsplanet. Uppdelade våningsplan i flera ritningar försvårar arbetet varför det är viktigt att prioritera vilken insatsinformation som visas.

Förhindra fortsatta skador vid en brand eller vattenskada

Det tredje benet för att ett fullgott beslutsstöd ska fungera är restvärdesplanen. Den ska främst användas för restvärdesledare och verksamheten. Att på förhand veta vad som är särskilt viktigt att prioritera vid en insats är strategiskt och taktiskt viktigt för alla de beslut som behöver fattas under stor tidspress vid en olycka. Restvärdesplanen har särskilt värde i arbetet med att förhindra fortsatta skador efter en brand eller vid en vattenskada och fungerar även förberedande inför återställandet av platsen eller objektet som drabbats. Stora ekonomiska värden och oersättliga kulturhistoriska värden kan räddas genom en restvärdesplan.

Kulturhistoriska byggnader, museer, arkiv, bibliotek, kyrkor bör alltid upprätta restvärdesplan. Riktlinjer eller regler för vad en restvärdesplan ska innehålla eller hur den ska utformas saknas dock. Precis som med framkörningsstödet och insatsplanen är det viktiga att den fungerar som ett enkelt, effektivt och tydligt beslutsstöd. Det vill säga att personal effektivt kan tillgodogöra sig informationen under press och i svåra situationer.

Som vägledning bör restvärdesplanen ge information om de första åtgärder som ska vidtas då restvärdesarbetet startas upp för att man ska komma igång på bästa sätt. Den kan beskriva vilken utrustning och resurser som finns tillgänglig för att underlätta restvärdesarbetet samt viktiga kontaktuppgifter. Den bör även beskriva metod för att skydda eller rädda föremål och lokaler samt viktiga hanteringsregler för att egendom inte ska skadas ytterligare vid räddningen. Den innehåller ofta ritningar eller listor på de föremål som ska prioriteras.

"Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö. Foto: Muzsi Endre-Előd.

”Ta något som ser gammalt ut!”

Det kan vara svårt att på förhand prioritera vilka föremål som ska räddas först vid en olycka, men det är i regel ännu svårare för personal på plats i en akutsituation att göra bedömningen utan hjälp. Erfarenheter visar att listor på prioriterade föremål bör utformas på ett sådant sätt att de är lätta att uppdatera och byta ut vid exempelvis nya utställningar i ett museum. Det är avgörande för personal att de enkelt vet var föremål finns placerade och att det finns en tillhörande bild så att identifiering under svåra förhållanden enklare kan göras. Det är inte ovanligt att man fastnar i hur man ska prioritera föremål. Inte sällan resulterar det i att själva restvärdesplanen uteblir helt. Det finns då inte heller ett fullgott beslutstöd och stora värden riskerar att gå förlorade.

Det är viktigt att ha en klar strategi för hur föremål och utrymmen ska skyddas. Grundstrategin är normalt antingen att skydda föremålet på plats eller att utrymma föremålet. Olika tillvägagångssätt krävs för olika strategier och behöver beskrivas i restvärdesplanen. Om föremål ska skyddas på plats så kan det behövas utrustning såsom brandskyddsväv eller presenningar för att täcka över föremålet. Om föremålet ska utrymmas underlättas arbetet om det, i restskyddsplanen, framgår mått och vikt samt hur det kan monteras ned och var det ska flyttas.

Rum kan endast skyddas på plats. Dessa behöver därför anges både i restvärdesplanen och insatsplanen. Möjliga åtgärder kan vara att räddningstjänsten begränsar branden med hjälp brandcellsgränser eller gedigna väggar, tryckavlastar brandrummet och trycksätter utrymmet som ska skyddas med mobila fläktar för att förhindra rökspridning.

En viktig framgångsfaktor i framtagande av restvärdesplanen är ett nära samarbete mellan personer med konservatorkompetens och personer med brandkompetens. Eftersom det ofta finns risk att man fastnar i arbetet med att prioritera föremål, så kan det vara en fördel att börja med de övergripande delarna och göra prioriteringen av föremål sist. För större verksamheter är det ofta bra att börja med en del av verksamheten, göra en pilot och sedan justera utifrån behov och brister.

Insatsplanering – en arbetsprocess

Med begreppet insatsplanering avses den arbetsprocess där man planerar och förbereder sig för en räddningsinsats vid olika olycksscenarier. Insatsplaneringen är ett lärande och skapar en bättre insatsförmåga över tid. Resultatet av en väl genomförd insatsplanering är att man upprättar en insatsplan, utbildar samt övar för de olika olycksscenarierna – allt för att vara förberedd och minimera skadorna vid olycka eller brand.

I lagen om skydd mot olyckor, 1 kap, 3 §, kan man läsa att ”Räddningstjänsten skall planeras och organiseras så att räddningsinsatserna kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt.” Kravet är generellt och gäller för alla typer av insatser som kommunen kan komma att stå inför. Det innebär att den kommunala räddningstjänsten i vissa fall måste göra mycket specifika planer för vissa objekt, medan man i andra fall kan hålla sig till mer generella planer vid olika olycksscenarier.

Olycksscenarier utgår från en riskbedömning och kan exempelvis vara ”brand i cistern.” Konsekvenserna av scenariot analyseras för att kunna ta fram beslutspunkter och insatsåtgärder. Därefter fastställs mål för insatsen och de resurser som krävs identifieras. Med all information, scenarier, riskbedömningar och åtgärder identifierade kan insatsplanen upprättas. Denna kan även kompletteras med checklistor, kommunikationsplaner och resursförteckningar eller liknande. När planen är fastställd informeras intressenter om planen och alla som kan komma att beröras utbildas och övas. Slutligen följs hela arbetet upp och förbättras eller revideras vid behov.

Insatsplanering för ett objekt måste ske tillsammans med verksamhetsutövaren som också har ett ansvar för att förbereda sig och hålla en beredskap för att hantera de olycksscenarier som bedöms kunna inträffa inom den egna anläggningen. Detta gäller främst om anläggningen är klassad som farlig verksamhet enligt 2 kap. 4 § i lagen om skydd mot olyckor, men behovet kan även finnas på andra komplexa objekt.

Vad ger en effektiv räddningsinsats

En effektiv räddningsinsats står på tre ben. Hur vart och ett utformas beror på situation, behov och läge. Varje led - från larm, utryckning till insats och efterarbete kräver beslutstöd för att kunna vara effektivt och säkra både egendom och liv. Ett beslut i ett första led har konsekvenser för ett beslut senare under räddningsarbetet. Det är därför viktigt att samarbete och dialog sker mellan berörda parter såväl innan olyckan sker som under själva insatsen.